I morse kom svaret på varför vågen inte rört sig och varför jag varit så himla sugen på nåt hela tiden och varför jag fortfarande har huvudvärk. Mens såklart!
Jag har ett lite halvkonstigt förhållande till mensen, i många år hade jag ingen mens alls, när jag var som sämst i min PCOS.
Bara där var jag ju dum som gick utan mens i så många år, för att jag förstod ju att något var fel men det var så skönt att slippa mensen, så det dröjde innan jag skaffade hjälp.
Jag fick äta medicin för att få mens så att kroppen kanske skulle fatta vinken liksom, dessutom fick jag testa äta en gammal diabetesmedicin som när man har PCOS kan hjälpa en att gå ner i vikt. Det funkade och jag gick ner några kilon och hade mens ca 3 gånger per år. Nån gång däremellan lyckades vi pricka in en ägglossning (ett mirakel känns det som) och jag blev gravid.
Efter första barnet hade kommit så fick jag en mycket mer regelbunden mens trots att jag vägde mer än vad jag gjorde när jag inte hade mens alls och vi lyckades bli gravid en gång till. <3
Nu när jag får mens så blir jag faktiskt glad varje gång, det kanske låter konstigt för en del men för mig som varit utan mens så länge så är det ett sånt tydligt tecken på att min kropp funkar som den ska. Å de e bra!
Det blev 18648 steg tack vare lång promenad med grannen idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar